måndag 30 juni 2014

tillbaka hemma

Kom då så äntligen hem i fredags. Har legat inne på beroendeenheten och fått hjälp att sluta med morfin ytterligare en gång. Morfintabletterna skrevs ut i Umeå i slutet av mars och trots protester då mot att jag inte ville ha dom och trots att jag berättade att jag tidigare varit beroende av tramadol så tyckte dom att jag behövde ha morfin insatt pga mina svåra smärtor. Jag skulle inte bli beroende då jag hade så mkt smärtor... fel fel. Min kropp reagerade direkt och det tog bara några veckor innan doserna blev allt högre.

 Försökte sluta själv här hemma så tog mina sista två tabletter och sen var det bara att invänta dom hemska abstinensen. 03 på natten tog jag tabletterna och runt 17 kom Magnus förbi och då han såg mitt tillstånd fanns inget annat alternativ än att åka upp till Sunderbyn där beroendeenheten är. Jag har aldrig någonsin mått så dåligt i hela mitt liv den natten och dagen tills vi åkte upp. Man kan jämföra abstinensen med heroin abstinens och det går inte ens förklara hur man mår. Man fryser, svettas, man blöter ner hela sängen. hela kroppen är som en spänd pilbåge,man har värk precis överallt, ångest som håller på att slita sönder en och på det en kraftig influensa samt att magen helt havererar.Väl uppe kollade dom trycket och sen inväntar dom att man är så abstinent det bara går och därefter får man ett nedtrappningsschema på subuxone. Dom går efter yttre och synliga abstinens så som stora pupiller, hög puls och tryck samt svettningar osv. Vad dom inte förstår är att alla inte har samma abstinens och att dom värsta känns inombords. Jag har inte stora pupiller trots abstinensen från H. Dock såg dom på pulsen och andra symtom så fick suboxone insatt 01 på natten. Ett rent mirakel piller då alla abstinens bara försvinner. Helt plötsligt mår man ok igen. Eftersom det bara var jag som verkade ha sub insatt då och jag var ensam med 7 killar så gjorde dom många försök att få köpa mina subb...

Fick ett humant nedtrappningsschema då 1 mg suboxone togs bort varannan dag. I måndags för en vecka sedan tog jag min sista tablett av sub. Sen får man dessvärre utsättningssymtom/abstinens då man slutar med sub men inte alls så allvarliga som efter starkt morfin som jag hade fått under flera månader. Har inte alls mått bra dessa dagar och då främst psykiskt som jag visste skulle komma. Sen har jag absolut ingen ork alls. Blir anfådd bara av att ta några steg i lägenheten. Men jag vet att det kommer att bli bättre och att kroppen kommer att ge upp och sluta tigga om opiater :) för det lär den aldrig få igen. Skulle aldrig i hela mitt liv vilja gå igenom detta ett varv till. Fick se så mycket elände. På sommaren är killar och tjejer blandade då enheten ligger i sunderbyn i en gavel inne på avd 32. Det var så många stackars pojkar där som var helt borta och psykotiska pga att dom rökt spice. Håll er borta från den drogen! En kille som var där var oerhört stökig, högljudd och bufflig samt otrevlig mot personalen kom in på mitt rum innan han blev utskriven och frågade om han fick en kram :) dessutom ville han ha alla teckningar jag ritade som han prydligt la i en plastmapp :) En osäker kille med ett gott hjärta!

Mitt missbruk skiljer sig ju en aning mot vanliga missbruk. Som läkaren sa: att det är ju mkt vårat fel att du hamnat där du hamnat. Jag har ju alltid haft utskrivet det jag sedan inte kan kontrollera och det är svårt då man lever med såna smärtor. Jag trodde väl någonstans att jag kunde hantera morfintabletterna men nää... när det inte fungerar med utsatt dos så har jag höjt dosen. Nu har jag lärt mig att aldrig mera äta morfintabletter. Har även bett dom sätta en röd triangel i min journal så att ingen läkare bara skriver ut så lättvindligt.

Ibland har jag funderat på varför jag egentligen skriver så öppet om mina problem och krångliga vägar. Jag kanske borde börja blogga mer ytligt i stället. Jag känner mig ju inte direkt stolt över att jag fick åka upp till beroendeenheten igen men samtidigt tycker jag att det är starkt att söka hjälp.
Det kanske kan hjälpa någon annan som är i samma sits?
Känns underbart att vara tablettfri även om abstinensen kommer att hålla i sig rätt länge och det tar ett tag innan hjärnan vaknat igen.

Trevlig sommar!

lördag 21 juni 2014

Midsommardagen

Midsommardagen och den har varit längre än längst. Fortfarande kvar på sjukhuset och blir nog kvar till nästa helg. I takt med att morfinet trappas ned och helt är borta på måndag blir värken allt mer outhärdlig men verkar bli nåt jag tvingas stå ut med till e operationen.  Igår svällde båda benen samt fötterna upp och idag har dom tagit prover som tyder på hjärtsvikt. Har fått vätskedrivande intravenöst men som inte hjälpt speciellt. Hjärt ultraljud samt röntgen i morgon.

Just nu är vi ett bra gäng här. Förra veckan var det kaos. Skulle kunna skriva mkt men ogillar skarpt att blogga från mobilen för det tar så himla länge. Nu sova lite.
Ha en fortsatt fin midsommar!

torsdag 19 juni 2014

Tillbringade ju min 40 års dag här på sjukhuset så kan väl lika gärna tillbringa misdommar här med. Vi har lusläst menyn och den ser lovande ut och på lördag blir det hamburger tallrik. Som jag längtat!

Operationen blir inte av förrän till hösten. Surt och tröttsamt. Finns ingen personal där nu...brist på sköterskor. Brist överallt.

tisdag 17 juni 2014

Har inte kunnat blogga på länge då jag är på sjukhuset och inte har tillgång till telefon och dator. Måste säga att det är rätt skönt att vila från sånt ett tag även om man känner sig lite avskärmad. Har inte mått så bra mentalt samt fysiskt, lång historia men det var läge att få hjälp utifrån. Det har varit så mycket och det verkar aldrig ta slut. Nu i bilen på väg till Umeå och jag hoppas på bra besked ang operation. Det borde väl vända någon gång?